Kan en dator rita empati?..

Varför rita själv när AI kan göra det åt dig?

Det är något jag har pratat med Signe Dilling fra Streger m.m. om. 

Signe Dilling undervisar inte i att ”rita fint”. Hon undervisar i att använda linjen som ett verktyg för att skapa överblick, trygghet och gemensam förståelse i komplexa pedagogiska och sociala sammanhang.

Där AI levererar ett färdigt (och ofta polerat) resultat, levererar den handritade linjen något helt annat:

• Närvaro:** En teckning som blir till i stunden bjuder in till dialog – inte bara beundran.  
• Ägarskap:** När vi ritar våra utmaningar äger vi också lösningarna.  

Kan en dator rita empati?..

Varför rita själv när AI kan göra det åt dig?

Det är något jag har pratat med Signe Dilling fra Streger m.m. om. 

Signe Dilling undervisar inte i att ”rita fint”. Hon undervisar i att använda linjen som ett verktyg för att skapa överblick, trygghet och gemensam förståelse i komplexa pedagogiska och sociala sammanhang.

Där AI levererar ett färdigt (och ofta polerat) resultat, levererar den handritade linjen något helt annat:

• Närvaro:** En teckning som blir till i stunden bjuder in till dialog – inte bara beundran.  
• Ägarskap:** När vi ritar våra utmaningar äger vi också lösningarna.  
• Psykologisk trygghet:** Den ofullkomliga linjen avväpnar prestationsångest och gör det komplexa mänskligt.

Som Signe själv säger: ”Det handlar inte så mycket om hur eller vad man ritar, utan mycket mer om vad man får ut av att rita i dialog med andra."

Läs hela intervjun nedan, där vi försöker reda ut hur kommunikation i ”barnhöjd” kan rädda vuxenkommunikationen – och varför leken är vårt viktigaste verktyg på en modern arbetsplats.

Bron mellan det komplexa och det konkreta

Fråga: Du nämner att teckning kan göra det komplexa konkret, särskilt i pedagogiska och sociala sammanhang. Kan du ge ett exempel på en situation där en enkel teckning löste en knut som ord inte kunde lösa?

Det mest grundläggande jag arbetar med är också det mest effektiva: en linje på ett papper. Jag använder den i pedagogiska, sociala och organisatoriska sammanhang när samtal kör fast.

Kanske känner du igen känslan av att ett samtal blir som ett litet förhör:

Ett barn kommer hem från skolan och man frågar:

**”Vad har du gjort idag?”**

Det är en fråga ställd av omsorg, men den är stor – och svaret blir ofta:

**”Det vet jag inte.”**

Här använder jag samma metod som i mitt lilla gratis minikurs: en enkel tidslinje.

När man ritar en linje och frågar:

”Hur har din dag sett ut?”
… får barnet möjlighet att peka, rita en boll, en vän, en matlåda eller en konflikt. Minnet väcks och samtalet blir konkret. Papper och penna blir ett enkelt men effektivt alternativ till ”förhöret”.

Tidslinjen förvandlar samtalet från utfrågning till gemensam utforskning.

Och samma metod fungerar i professionella sammanhang. En tidslinje eller enkel modell gör det komplexa konkret, tydliggör processer och skapar bättre överblick – oavsett om man arbetar med barn, brukare eller kollegor.

"Kommunikation i barnhöjd” som vuxenverktyg

Fråga: Du använder din barnbok om Parkinson som exempel på hur man förenklar det svåra. Varför är vi vuxna ofta rädda för att göra saker ”enkla”, och vad händer med professionell kommunikation när vi vågar låna grepp från barnböcker?
 

Jag vet inte om vi är rädda för enkelhet – men det är en svår disciplin. Det kräver mod att välja bort, stå vid essensen och lita på att mottagaren inte behöver alla våra mellanled.

När vi lånar grepp från barnböcker – metaforer, upprepningar, tydliga bilder, humor – händer följande:

1. Vi blir mer precisa.** Enkelhet kan ta bort brus och skapa tydlighet.  
2. Vi blir mer mänskliga.** Barnböcker talar till känslor, inte bara logik.  
3. Vi skapar snabbare gemensam förståelse.** En bild eller metafor kan vara en genväg i komplexa processer.

Teckning som relationsskapare

Fråga: Många ser teckning som en individuell kreativ prestation, men du beskriver det som något som stärker relationer. Hur förändrar en tuschpenna dynamiken i ett rum?

När du tar in teckning i ett samtal förändras dynamiken. Om alla har en penna i handen får alla ett konkret sätt att tänka och uttrycka sig – inte bara de som är snabba i munnen.

Det jämnar ut hierarkier, eftersom ingen nödvändigtvis är ”bäst på att rita”.

Fokus flyttas från personen till pappret. Det gör det lättare att bidra utan att formulera sig perfekt.

I grupper där vissa brukar dominera blir samtalet mer balanserat när det stöds visuellt. Det blir lättare att utforska tillsammans istället för att argumentera.

Det gäller också när personal samlas, som i en workshop jag höll för ett familjehus. Här ville medarbetarna gärna lära sig att använda teckning i sina samtal med de barn och familjer de arbetar med — just eftersom de kunde se att teckning skapar mer jämlika och inkluderande dialoger.

I den här workshopen uppstod ett annat sätt att vara tillsammans i arbetet med barn och familjer. När man ritar sida vid sida kommer helt naturligt andra kompetenser i spel än i en klassisk pedagogisk diskussion eller en mer teoretisk workshop. Det blir mer lekfullt, mer utforskande och mer gemensamt — och deltagarna uttryckte sig på andra sätt än bara med ord.

Det fina var att de redan samma eftermiddag kunde börja använda metoden i sin praktik. Det säger något om hur lågpraktiskt och användbart teckning är som relationsskapande verktyg — både i läranderummet och i mötet med barn och familjer.

Legens betydning i arbejdslivet 

Fråga: Du erbjuder tjänsten "Visuelle præsentationer og referater". Många organisationer använder AI här. Vad är fördelen med handritat?

Jag ser det egentligen som två olika saker. Det ena är en mycket avancerad maskin som hjälper dig att generera den visualisering du ber om. Det andra är en process där jag som människa lyssnar, ställer frågor och hjälper till att hitta fram till det väsentliga.

När jag gör visuella presentationer eller referat är det därför inte en beställning av en teckning. Det är en process där du får mina förtydligande frågor, min fackkunskap och min erfarenhet med i arbetet. Jag använder humor, metaforer och små språkliga krumbukter när det passar. Och ofta uppstår de bästa idéerna under tiden, eftersom vi utvecklar visualiseringen tillsammans — även om du kanske inte har en tydlig bild av slutresultatet från början.

Det visuella uttrycket är också två olika saker. Den handritade linjen har mänsklig intention bakom sig. Vi ser inte bara motivet, utan också processen och personen bakom. Det känns mer personligt och autentiskt, och det skapar en starkare känslomässig förbindelse. Fel, ojämnheter och ”skeva” linjer berättar en historia om närvaro och ansträngning. Det väcker nyfikenhet och empati, eftersom vi intuitivt förstår att någon har lagt tid och tanke på det.

Så fördelen med en handritad visuell presentation eller ett handritat referat är att det talar till våra känslor och vårt mänskliga behov av kontakt — och samtidigt kombinerar ett mer levande uttryck med en process som skapar tydlighet, ägarskap och relation.

Det sårbara i den ofullkomliga linjen 

Fråga: Många slutade rita i fjärde klass. Hur arbetar du med motståndet – och varför är den ”operfekta” linjen ibland mer effektiv än perfekt grafik?

Ja, många av oss slutade rita i fyran, och när vi sedan ska börja igen, startar vi precis där vi slutade. Det kan kännas lite barnsligt att rita samma streckgubbar som då. Men lyckligtvis är det lätt att lära sig andra och mer professionella figurer. Det hjälper också att släppa tanken på att ”man inte kan rita”. Den sitter hos de flesta och står ofta i vägen för att komma igång.

Oavsett om jag undervisar i en onlinekurs eller i en fysisk workshop är det viktigt för mig att visa deltagarna:

• Att syftet med teckning inte är estetik, utan förståelse.  
• Att man mycket snabbt kan rita något som andra känner igen — och att mer inte behövs.  
• Att man bara blir bättre genom att börja. Lite är alltid bättre än ingenting.

Och så finns det något särskilt med den operfekta linjen. Den handritade linjen stör hjärnan en aning — på ett bra sätt. Den kräver lite mer uppmärksamhet att avkoda, och därför får den oss att stanna upp. Samtidigt är den mer inbjudande. Den signalerar: ”Det här är i process. Du får gärna vara med. Det är inte perfekt, färdigt eller stängt.”

Den perfekta grafiken är helt strömlinjeformad och exakt, men den kan också kännas distanserande. Den handritade linjen är levande, mänsklig och relationell — och kan därför något helt annat när det gäller kommunikation.

Kropp, insikt och kommunikation

Fråga:  AI är kroppslöst. Själva det att kroppen, handen och sinnena ska användas för att kommunicera skapar en helt annan sammanhang. Är det något du arbetar medvetet med i din undervisning?

Ja, det arbetar jag med — men på ett praktiskt och vardagsnära sätt. Teckning är i sig en sinnlig aktivitet: man känner pennan, pappret, motståndet, rytmen i handen. Det är inget jag pratar så mycket om som ett separat tema, men det är en viktig del av upplevelsen.

Jag lägger vikt vid att deltagarna känner det de gör. Att de minns med kroppen, inte bara med huvudet. När man ritar är man mer närvarande eftersom sinnena är i bruk. Det skapar närvaro, lugn och en annan form av uppmärksamhet som också påverkar hur man lyssnar och kommunicerar.

Så det sinnligas betydelse är inget jag teoretiserar över i undervisningen — men det är en naturlig del av processen. Jag uppmuntrar till exempel deltagarna att känna efter vad de ritar bäst med: blyerts, kulspetspenna, tusch och så vidare. Och att fundera över vilka fördelar och begränsningar de olika redskapen ger dem. Det påverkar både tempo, linje, uttryck och mod.

På så sätt blir det sinnliga också en del av närvaron och deltagandet. Det bidrar till att göra teckning till ett starkt verktyg för både insikt och relation.

Visionen bakom "Streger m.m

Fråga: Om du blickar 5–10 år framåt, vad hoppas du då har förändrats i sättet vi talar med varandra på danska arbetsplatser, om din vision om visuellt närvaro får genomslag?  
Vad betyder egentligen ”visuellt närvaro” för dig i en digital tid?

När jag ser 5–10 år framåt hoppas jag att vi har arbetsplatser där visuella grepp är en naturlig del av hur vi tänker och pratar tillsammans. Som ett sätt att skapa tydlighet, gemensam riktning och verklig förändring.

Jag hoppas att vi på arbetsplatser:

• använder teckning och andra visuella grepp i möten, så att samtalen blir mer praktiska och leder till handling — inte bara ord.  
• skapar gemensamma bilder innan vi fattar beslut, så att alla vet vad vi konkret talar om och vilka handlingar som följer.  
• visar vad vi menar — inte bara förklarar det, så vi undviker missförstånd och pratar mer precist.  
• använder teckning som ett relationsverktyg, så våra samtal blir mer jämlika, inkluderande och jordnära.

För mig betyder visuellt närvaro i en digital tid att vi inte förlorar det mänskliga, även om vårt arbetsliv blir mer digitalt och AI‑stödd.

Det handlar om att vi fortfarande gör våra tankar synliga för varandra — både när vi sitter tillsammans fysiskt och när vi arbetar digitalt. Ibland är det en snabb, handritad skiss på papper som skapar närvaro och tydlighet. Andra gånger är det en digital whiteboard eller en delad modell som gör det lättare att tänka tillsammans på distans.

Det viktiga är inte verktyget eller om man är bra på att rita. Det viktiga är att vi visar vad vi menar — på ett sätt som känns levande, tydligt och mänskligt.

Hitta Signe Dilling på Instagram här: https://www.instagram.com/streger.m.m/

och hennes hemsida här: https://www.stregermm.com/

Hitta *"Sigurd Sukkerknald og Parkeringssygen"* i Signe Dillings shop, där du också kan köpa många andra fina erbjudanden:  https://www.stregermm.com/butikken