Den här hammaren, den här skruvmejseln och den här tången tillhörde min far när han fortfarande levde. Jag fick dem när han dog, och de hänger på väggen i mitt verktygsskjul tillsammans med andra verktyg. En del har jag köpt själv och en del kom från min fars verktygssamling. Och en del av verktygen kommer från min farfar.
Jag använder ofta både hammaren och skruvmejseln och varje gång jag gör det känner jag en slags koppling till min far. Jag tittar på bucklor och repor och får en känsla av att han arbetade med dessa verktyg. För att försörja sig, för att laga saker hemma och för sina många hobbies. De visar slitaget av detta arbete.
Ibland tänker jag på mina egna verktyg. Varje dag använder jag Microsoft Word, Adobe FrameMaker, PhotoShop och en mängd andra programvaruverktyg, stora och små. Dessa verktyg visar inget slitage. De LÅTAR sig gamla när jag till exempel laddar FrameMaker 7 eller en lika gammal version av Word eller Photoshop. Men verktygen är på sätt och vis fortfarande nya. Inga bucklor och repor i FrameMaker 7.1!
Den fysiska representationen av alla dessa programvaruverktyg är en låda med plastkassetter, cd-skivor och dvd-skivor och en gammal, obestämd dator i obestämda material. Allt är i huvudsak en massa plast och några licensnummer och jag tror att mina barn kommer att ha svårt att investera i några fina minnen eller finna någon form av användbarhet i de verktyg som de kommer att ärva efter mig.
Senare år har cd-skivor, dvd-skivor osv. helt och hållet försvunnit. Det är mycket lättare att ha alla verktyg på en hårddisk... någonstans... annorstädes. Även om jag inte har någon som helst aning om var "någon annanstans" ligger ur geografisk synvinkel.
Jag är säkerligen inte ensam om att tillbringa min arbetsdag med spöklika verktyg som lyser ut från en blåaktig skärm och som bara lämnar kvar en sliten plastmus, ett plasttangentbord och en hög med elektronik när jag stänger av dem.
Ibland undrar jag vad denna typ av avkoppling innebär i ett bredare perspektiv. Vi har alltid kunnat knyta an till generationer före oss genom att förstå, använda och förbättra deras verktyg. Men programvara lämnar mycket få fysiska spår. (Förutom högar av elektroniskt avfall) Kanske har det ingen betydelse eller så behöver vi bara förstå arv med andra värden och parametrar.
Vilken typ av verktyg kommer du att lämna efter dig till dina barn?